FAQ
Här nedan finns svar på några vanliga frågor som rör våra fyra behandlingsområden.
Att sväljningsfunktionen är påverkad av nedsatt rörelseförmåga (motorik) och sinnesintryck (sensorik) i munhåla och svalg. Sällan, eller aldrig, är orsaken en överproduktion av saliv.
Cerebral pares, Angelmans syndrom, Retts syndrom, ALS, MS, Parkinsons sjukdom, stroke
Det finns flera olika behandlingsalternativ:
Åtgärder som används:
Vad är spasticitet?
Ordet spasticitet kommer från grekiskans spasmos och betyder krampartad ryckning i en muskel.
När kan spasticitet uppstå?
Ungefär var tredje person som fått en stroke drabbas av spasticitet. Varje år får cirka 9 000 personer i Sverige så svår spasticitet att de behöver behandling.
Spasticitet kan även uppstå efter skador på det centrala nervsystemet, exempelvis vid MS, Parkinsons sjukdom eller skada på ryggmärg eller hjärna.
Vad beror spasticitet på?
Spasticitet anses bero på ökad retbarhet (excitabilitet) av den spinala sträckreflexen. En grundförutsättning är en skada på centrala nervsystemet någonstans mellan motorkortex och ryggmärgen, som innefattar kortikospinala och kortikoretikulospinala banor.
Vad innebär spasticitet?
Spasticitet innebär bland annat spända och stela muskler, som dessutom kan röra sig på ett svårt eller okontrollerbart sätt. När spasticitet uppstår, startar en hög muskelspänning i en kroppsdel, en spänning som ökar alltmer (så kallad tonusökning). Parallellt ses ofta livliga senreflexer. Tonusökningen är hastighetsberoende så att snabba, passiva rörelser ger större tonusökning, stegrade reflexer och spasmer. Ökningen finns i både vila och när muskeln sträcks.
Varför uppstår spasticitet?
Anledningen till att muskelryckningar uppstår är en skada på centrala nervsystemet, det vill säga i hjärna eller ryggmärg. Skadan orsakar en förändring i signalbalansen mellan nervsystemet och musklerna. Obalansen leder till ökad aktivitet, stegrade reflexer och spasmer i musklerna.
Vad kan utlösa spasticitet?
Stress, omgivningsfaktorer som låg yttertemperatur och transport på ojämna underlag kan utlösa spasticitet. I ben och armar kan den synas tydligt medan bålspasticitet kan kännas som tung andning eller känsla av hårt åtdragen korsett.
Vilka behandlingsalternativ finns?
Behandling med fysioterapi och arbetsterapi. Viktigt är att töja och belasta och få med rörelser i vardagsaktiviteter.
Som lokalbehandling används injektioner med läkemedelssubstansen botulinumtoxin. Behandlingen kan avbrytas om effekten inte anses tillräcklig, till skillnad från kirurgiska ingrepp. Nackdelar med botulinumtoxin-behandling är att det kan vara invecklat att bedöma och kartlägga patientens behov, samt att veta vilka muskler som ska behandlas.
Patienter med mer generell spasticitet kan behandlas med läkemedelssubstansen baklofen som tablett eller inopererad pump.
Vad står i Socialstyrelsens riktlinjer för post-strokebehandling när det gäller spasticitet?
Riktlinjerna för post-strokebehandling uppdaterades av Socialstyrelsen 2018. Då fick injektionsbehandling med muskelavslappnande läkemedel, i kombination med fysioterapi, högre prioritet jämfört med tidigare riktlinjer.
De nya riktlinjerna innebär bland annat att:
Vad är dystoni?
Dystoni är den medicinska beteckningen för ett neurologiskt tillstånd med många olika uttrycksformer. Den tillhör en grupp sjukdomar som går under beteckningen sjukdomar i rörelsesorganen.
Vad är orsaken till dystoni?
Dystoni orsakas av en störning i hjärnans rörelsecentrum som styr muskelaktiviteten. Detta kan ge upprepade ofrivilliga rörelser som skakningar och muskelsammandragningar och/eller onormal kroppshållning. De ofrivilliga rörelserna kan orsakas av muskelsammandragningar i en särskild muskel, en grupp av muskler, en del av kroppen, eller omfatta hela kroppen.
Orsaken till de allra flesta dystoniformer är okänd. Studier har visat att förekomsten av dystoni är vanligare i vissa familjer, något som stärker misstanken om att sjukdomen skulle kunna vara ärftlig.
De flesta dystoniformer är ”primära dystonier” där inga andra neurologiska sjukdomar kan påvisas.
Dystoni kan i sällsynta fall uppstå vid andra neurologiska sjukdomar som mulitipel skleros, Parkinsons sjukdom, hjärnskada och som biverkning av vissa mediciner som används mot illamående, psykos, ångest och depression. Om det finns andra neurologiska diagnoser förutom dystoni, eller om det finns en påvisbar orsak till dystonin, betecknas det som ”sekundär dystoni”.
Varför påverkar dystoni kroppsrörelserna?
Varje rörelse vi utför består av ett noggrant samspel av sammandragningar i många olika muskler, i en förutbestämd följd. De upprepade ofrivilliga rörelserna orsakas av en funktionsstörning i en specifik del av hjärnan, de basala ganglierna vilka styr muskelkoordinationen vid aktivitet. Vid dystoni kan biokemiska störningar orsaka fel i signalöverföringen från hjärnan till musklerna. Detta leder till att fel muskler dras ihop när man rör sig, eller musklerna arbetar oberoende av ens egen vilja. Detta orsakar spasmer eller ofrivilliga rörelser.
Var uppstår dystoni?
Dystoni kan drabba muskler lokalt i ett område av kroppen, som till exempel musklerna runt ögonen, i halsen och nacken, i en arm eller en fot (fokal dystoni), eller muskler i en större region, till exempel halsen och armarna (segmentell dystoni), armen och foten på samma sida (hemidystoni), eller hela kroppen (generell dystoni).
Hur behandlas dystoni?
Dystoni kan behandlas på flera olika sätt, bland annat med:
Vad är blefarospasm och hemifacial spasm?
Blefarospasm är ofrivillig stängning av ögonlocken. Hemifacial spasm är sammandragningar i ena ansiktshalvan. Blefarospasm och hemifacial spasm kan även orsaka tillfälliga synrubbningar och utseendeförändringar.
Vad är orsaken till blefarospasm?
I de djupa delarna av hjärnan, mellanhjärnan och hjärnstammen finns ett nätverk av nervcellskärnor (basala ganglier) som bland annat samordnar och reglerar ögonblinkningarna. De muskler runt ögat som styrs från detta nätverk är främst ögats ringmuskel (musculus orbicularis oculi), ögonbrynsrynkaren (musculus corrugator supercilii) och muskeln som lägger näsrotens hud i tvära veck och utlöser blinkningar (musculus procerus). Störningar i nätverket anses kunna ge dessa symtom.
Orsaken till benign essentiell blefarospasm är inte helt känd, men med stor sannolikhet orsakas sjukdomen av en samverkan mellan genetiska faktorer och faktorer i miljön. Vissa varianter (polymorfier) av generna DRD5 på kromosom 4 (4p16.1) och TOR1A på kromosom 9 (9q32-q34) har kopplats till benign essentiell blefarospasm. DRD5 är en mall för tillverkningen av (kodar för) en dopaminreceptor. TOR1A kodar för proteinet torsin. Alla med dessa polymorfier får dock inte sjukdomen.
Vad kan utlösa blefarospasm?
Om blinkningarna inte kan regleras korrekt påverkas aktiviteten i blinkningsfunktionen lättare av en mängd stimuli. Exempel på stimuli är ljus, retningar via ansiktets känselnerv (nervus trigeminus) och retningar i hornhinnan och ögonlocken som orsakas av vind, smärta, förändrad sinnesstämning eller stress. Samtidigt förstärks impulsen från nervcellskärnorna i nätverket och det leder till mer uttalade blinkningar.
Kan läkemedel utlösa blefarospasm?
Det händer att läkemedel utlöser sjukdomen, till exempel läkemedel mot Parkinsons sjukdom och vissa läkemedel mot psykisk sjukdom. Det rör sig oftast om höga doser eller överdoseringar, och en minskning av dosen kan då vanligen lindra symtomen.
När brukar symtom på blefarospasm visa sig?
Symtom visar sig oftast i 60-årsåldern, men ibland redan i 30-årsåldern. De första symtomen brukar vara irritation i ögonen som leder till en lätt ökad blinkningsfrekvens, speciellt vid starkt ljus eller i blåsiga miljöer. Kraftiga ljud och stress kan också utlösa symtom. I början kan symtomen vara asymmetriska, med mer irritation i det ena ögat. Blinkningsfrekvensen ökar vanligen med tiden. Ibland övergår blinkningarna i kraftiga knipningar som gör att ögonlocken hålls stängda under någon sekund. Vid denna tidpunkt i sjukdomsförloppet är oftast båda ögonen påverkade.
Efter hand övergår knipningarna i spasmer (kramper) då det inte går att öppna ögonen under flera sekunder. Med tiden kan personer med sjukdomen få ryckningar i andra ansiktsmuskler. Ett fåtal kan efter en lång tid uppleva sig som funktionellt blinda, eftersom de inte alls kan hålla ögonen öppna. Intensiteten i blinkningarna varierar ofta över dygnet. Blinkningarna brukar vara mindre intensiva på morgonen för att sedan gradvis förvärras under dagen. På kvällen kan knipningarna bli så påtagliga att en del blir tvungna att hålla upp ögonlocken manuellt för att kunna se.
Kan stress utlösa symtom på blefarospasm?
Stress brukar förvärra symtomen. Vetskapen om att man kan råka ut för ofrivilliga ögonlocksknipningar kan i sig ge en stressreaktion som utlöser symtomen. Rädslan för att knipningarna ska komma när man till exempel kör bil, eller är bland många människor, kan innebära att man isolerar sig för att undvika sådana situationer.
Hur behandlas blefarospasm?
Blefarospasm kan behandlas på flera olika sätt:
Vad är hemifacial spasm?
Hemifacial spasm (hemifacialisspasm) visar sig som sammandragningar av musklerna i den ena ansiktshalvan. Symtomen uppträder sällan före 35-årsåldern, men kan även börja så sent som vid 75. Det startar gradvis som periodiska sammandragningar i musklerna omkring det ena ögat. De liknar därför i början ensidig blefarospasm. Hemifacial spasm feldiagnosticeras också ofta som tics. Under loppet av några månader sprider sig sammandragningarna nedåt, till kindens och mungipornas muskler och munnen kan bli skev. Spänningarna blir efterhand vanligare och tilltar i styrka. De kan även spridas till pannans muskler och framsidan av halsen.
Vad orsakar hemifacial spasm?
Hemifacialisspasm är en hyperexcitabilitet av facialisnerven efter till exempel en tidigare facialispares med en aberrant regeneration, eller som en effekt av en vaskulär kompression vid hjärnstammen av PICA (posteriora inferiora cerebellära artären) eller AICA (främre nedre cerebellära artären), kärlen med ett direkt tryck på nerven. Andra orsaker kan vara tumörer eller MS-plack vid ponsvinkeln. Hemifacial spasm förekommer också vid stroke. Hemifacial spasm är vanligare hos kvinnor.
Hur behandlas hemifacial spasm?
Bedömning och behandling av hemifacial spasm bör ske hos specialist i neurologi. Hemifacial spasm behandlas i första hand med injektioner av botulinumtoxin.
